Är skrivet högst personligt och så gott jag kommer ihåg. Var en ganska intensiv vecka och det hände saker hela tiden, plus så åt vi alldeles för lite och drack en aning för mycket. Turnén var ungefär vad jag hade förväntat mig och nu vet vi till nästa gång hur man bör gå tillväga. Visst hade vi problem ibland men vi försökte hålla ihop som en grupp och deala med problemen som vuxna. Det senare var nästintill omöjligt då vi faktiskt är en grupp idioter som bara vill föra oväsen inför folk mer eller mindre. Aja, nog av småpratet. Här kommer den nästan fullständiga historien om vår och min första Sverigeturné.
Dag 1: Vi packar en släpkärra med all nödvändig utrustning, klämmer in madrasser i Toyotabussen och styr kosan mot Sala för att sova hos min äldre syster natten innan första giget. Hinner mer eller mindre sätta oss i bilen: Bam! Tre gigs inställda pga "tekniskt strul" och en konkurs. Jävligt tråkigt tycker vi och börjar pressa i oss öl för att hantera den omöjliga smärtan. Det går till slut bra och vi är framme i Sala för en natts återhämtning innan Stockholm.Dag 2: Gig i Stockholm idag! Irrar runt i hufvudstaden tills vi hittar Södermannaparken. Det är en grusplan med några träd vi ska spela på. Börjar äta lunch i form av burkravioli (som vi mer eller mindre åt hela veckan) och stöter på några finska och polska crustkids som letar efter Kafé 44. Vi säger åt dom att komma och kolla på oss istället och dom försvinner.
Klämmer in oss i bussen och "förkrökar", unket och trångt är det. Vid det här laget har Micke kommit för att supporta, snart sluter även Robins polare Stalin och Frida (?) upp. Crustarna kommer tillbaks och vi hänger lite med dom. Ett noiseprojekt som heter Trombin sätter upp datorer och väsnas en stund, jag och chauffören Olle tycker det låter fränt. Plötsligt dyker två civilsnutar upp och frågar vad vi håller på med. Vi säger att vi ska spela och chillar lite innan. Dom säger att vi verkar vara schyssta människor, hälsar oss en god kväll och häller inte ut drickan. Tack som fan.
Vi börjar rigga inför spelningen strax innan sju och PA-systemet vägrar fungera. Tio över sju, efter ihärdigt jobb med ett icke fungerande PA, bestämmer vi oss för att köra ändå och Robin får skrika ut i bara luften. Efter tre låtar är det nästan trettio pers runt om oss, svårt att undgå hardcoreoväsen mitt på trottoaren i Stockholm en onsdagkväll. En skitpackad kille säger "Ni är mina vänner" mellan låtarna. Ja det är vi väl om du vill. Robin får ett ihoprullat programblad av en arrangörstjej, "Vråla i den här!" säger hon. Vi berättar för publiken att vi är Noll IQ ute på vår första turné. Alla asgarvar. Vi spelar klart och snackar med lite folk, ger ut lite demos och blir bjudna på gratis efterkrök för banden på Blå Kupolen. Häver i oss gratis öl i baren tills den är slut och vi måste vidare. Blir stoppade av ett gäng fransmän som vill ta kort ihop med oss, de tyckte Robin påminnde om Jack Black i "The Pick of Destiny" när han skiter i att sjunga i mikrofonen. Drar och hänger på någon bar med hiphopjam, var väl sådär så vi drar mot garaget. Kommer dit en kvart för sent, vi är utelåsta i storstan. Ringer Stanley och sover hos honom, fem pers ihopkrupna på samma trånga golv. Robins fötter stinker något så förjävligt och Anton är full och dryg. Lyckad dag!
Dag 8: Åker hem till Leksand för att sova och ta Falun dagen efter. Dock ångrar vi oss och åker till Falun kvällen innan för att, ja, varför inte. Kommer till Bergsprängaren där Offer-Felicia satt ihop spelningen tillsammans med hennes far, Filthy Christians-Ola. Snackar lite med de andra banden Convivium och Breaking in Three, dom verkar trevliga. Convivium spelar först och är riktigt bra i min mening, Anton gnäller att de låter lite för metalcore. Breaking in Three spelar skatepunk fast låter lite för mycket som Blink 182 istället för Bad Religion för att vara bra. Vi spelar inför en handfull, medlemmar av Livet Som Insats och Offer (och tydligen Protes Bengts gamla gitarrist) bland andra. Spelar extranumret "Kings of the Pepparkaks Creation" och tar upp en random på scen för att spela gitarr. Minns att jag kollar på Fredrik när han vrålar texten som han lyckats ha sönder och står och håller i några trasiga pappersbitar, jag faller ihop av skratt och Anton trillar över mig. Jävligt bra ljud ut, bra spelning i allmänt. Efterfestar hos Olle till nio på morgonen, mår skit hela jävla dagen efter.
.jpg)
Dag 10: Skogsvrålet i Leksand, sista turnéstoppet (hemma). Klockan tre, två timmar efter den tänkta starten, är det äntligen igång och Offer spelar "Kuk" i rent missnöje och går av. Vädret är ruskigt och väl uppe på scenen är det skitkallt, får röja för att inte frysa ihjäl. Träffar Ignominy som nyss kommit hem från Europaturné. Hänger med Köttknif och Patrik från LSI. Ser Skraeckoedlan, Le Betré, Rhinestone och några till band innan vi börjar irra runt för ett ställe att hänga på. Jag, Anton och Evelina hamnar i det ena av två tält på festivalscampingen, det andra tältet nallar vi öl ifrån. Senare får Evelina inbrott i bilen men då har jag hunnit dra hem för att sova.Kort och gott alltså, en rätt lyckad turné i våra ögon och det blir förhoppningsvis av snart igen! Tackar som tusan till alla arrangörer, publik, band, folk som stått ut med oss i vått och torrt. Extra tack till Sanna, Johnny och chaufför Olle.